TÅRAR, och hat

Middag: 1/2 potatis. kött (filé) 2 små bitar, brunsås mindre än 1/2 dl. 

Haft värsta diskussionen med mamma och pappa under middagen. Sitter nu med gråten i halsen. Vill bara härifrån. HATAR ALLT! Hatar min kropp, hatar mitt sinne, hatar....allt. Hatar att jag förstör deras liv och att de hatar min sjukdom för det. Ibland känns det som att de hatar mig. De sa att jag missar hela mitt liv, att jag borde ta tag i problemen, att de inte orkar mer, att jag inte ser mig själv på ett hälsosamt sätt, att jag inte kommer att bli lyckligare. Allt detta får mig bara att vilja skjuta dom så långt ifrån mig som jag kan, komma in i mig själv igen- som i en bubbla och bara leva med jaget. Och S såklart.. Funderar på om jag ska ta en powerwalk. Hela dagen har gått åt helvete. Mamma snackade förut om att jag borde vilja lära känna andra människor, att jag borde träffa folk nu i min ålder. JAG VET. Och allt detta får mig bara att känna mig ännu mer misslyckad än vad jag redan känner. "Varför kan du inte vara tycka om dig själv och inte vara så ytlig?"  "Jo mamma...för att jag hatar mig själv så äckla mycket så att jag inte står ut längre. Jag måste ner i vikt." 

Mamma är skitsur. Pappa är arg och besviken. Trött. 

Hur mår ni?:( ♥