apu

En på min apu-plats har en ätstörning. Alla andra vet det, men hon själv vill inte inse det. Hon är väldigt smal, har barn och en man, och tränar heeeela tiden, mer och mer. Önskar jag vore lika stark. Önskar att jag också orkar springa 5 dagar i veckan, och gymma därpå. Dricka Nutrilett till lunch och äta soppa till middag. Inom klädbranschen blir det lätt så, sa chefen till mig, hoppas det blir så för mig med. Chefen och alla anställda vet om mina "problem" sen tidigare, eftersom jag haft apu där två gånger tidigare. Dålig (ärlig) som jag är sa jag att det inte är så mycket bättre men att jag äter ganska bra (det var till viss del en lögn), men följden av det är att de helst vill se att jag äter och i annat fall frågar det om jag ätit något eller om vad jag har ätit, om jag åt lunch själv. Dom är så snälla och rara, och säger att det är så skönt att jag kan prata öppet om det. Men jag önskar de inte skulle tycka mindre om mig om jag försökte mer, att gå ner i vikt alltså. Pinsamt att jag aldrig lyckas chocka någon med en viktnedgång. Aldrig.    

England 

♥