godkväll

Från igår (måndag) till idag sov jag hos min pojkvän. Han var orolig för mig, det märks mer och mer nu. Han la sig bredvid mig och frågade i låg ton om jag hade gått ner i vikt. Och att det syntes. Men det GÖR det ju inte!! Det skulle jag märka på hur kläderna sitter, faktiskt! Jag blev ledsen när han sa så. Dels för att jag inte är värd att höra det, och dels för att jag trodde att jag skulle bli glad när jag en vacker dag fick höra den kommentaren. Men det blev jag inte. Jag blev mest rädd för vad han egentligen såg, om han ser hur jag mår. Jag vill inte att han ska vara orolig för mig, jag vill att han ska må bra. Det här är den äckligaste sjukdomen som finns, för just nu skadar den mig -det jävla offret-  minst, den bara skadar alla i min närhet. 

♥

Inatt drömde jag att jag missbrukade godis. Köpte massor, massor, som jag sedan slängde direkt för att jag fick för mycket ångest. Så ser det nästan ut i verkligheten också, fast då köper jag aldrig några mängder godis, min ångest för att använda pengarna till mat/onyttigheter hindrar mig i kassan. Beslutsångest som heter duga, jag kan inte ens köpa tuggummi utan att rota reda på den påse som innehåller absolut minst kcal. Idiotiskt. Förr visste jag inte ens att något så litet som tuggimmi innehåller näring. Fan vad skrämmande lätt det är att få i sig enorma mängder kcal. En big mac ex, 800 kcal. Och hur många såna har inte jag ätit i mitt liv..? Som tur är tog det stopp med hamburgare för snart 2 år sedan. 

♥