Hej!
Jag har varit ute och bekantat mig med de spanska öarna så det är därför ni inte hört från mig på ett tag. Skolan hänger som ett moln över huvudet, jag ligger efter i allt. Inklusive allt det jag har att ta fatt sedan tvåan. Med mig är det bra, förutom tjockhetskänslorna. Min finaste S sa igår att jag går ner mer och mer i vikt för varje gång han ser mig. Jag svarade att men vi ses ju nästan varje dag? Sedan började jag gråta. Jag vill inte att han ska märka något, jag vill att han ska tro att allt är bra. För allt är bra! Och så är jag rädd att om han vet, då kanske han inte orkar längre. Det jobbiga är också att jag inte går ner, som han verkar tro. Mina lår är lika tjocka, min mage lika mjuk, mina armar lika breda och mina höftben lika gömda. Sucks. Jag äter typ halva portioner, ibland mindre. Jag kan äta godis och kakor fortfarande (tyvärr). Borde jag sluta med det? Ärligt nu alltså, för att kunna gå ner i vikt? Säg vad ni skulle ha gjort! Är rädd för hur jullovet kommer att bli. Kommer jag äta massor nu när jag bara går hemma och fördriver tiden?
Mina höftben stack ut imorse när jag Låg ner och min mage var hungrig och platt :p de stucker tyvärr inte ut annars och det är tyvärr inte jag på bilden heller... Jag är mycket tjockare än så... But i wish ;)
SvaraRaderaHar du haft det skönt på ledigheten? Vad väger du nu? Puss
du behöver absolut inte gå ner, finaste! Var rädd om dig! <3
SvaraRadera