Hej. Min dator har gått sönder (hänger i två delar, en skärm och ett tangentbord). Och mitt liv är..., ja, jag vet inte längre. Jag äter för två, gått upp till 64 (fuck my life) och det är alltså så läget ser ut nu. Bra va?! Resultatet när man ignorerar kalorier och sticker huvudet i sanden bara för att få leva liiiiite till innan man tar tag i det. Men i höst ska jag vara smal(are). Och det är snart redan höst. Fy fan vad jag hatar mig själv annars om jag inte gör det här nu. Ska börja blogga igen från min trasiga dator, tror det kommer att hjälpa mig till att återfå kontrollen.
Det var en snäll anonym som frågade om jag kunde ge ut min mejladress? Snälla säg att du ser det här så vi kan skriva! Ni kan mejla rebeckaida@hotmail.se
Har nog tappat alla mina fina vänner som jag hade kontakt med här på bloggen.. Vem bryr sig om en fetis som jag
Jag MÅSTE helt enkelt bli "sjuk" igen. Hur sjukt det än låter. För om "frisk" är lika med fet (i mitt fall, jag äter för mycket) så vill jag fan inte va frisk. Plus att jag saknar det där. Allt det där. Avdelningen, näringsdrycker, skärp som håller upp jeansen, strumpbyxor som korvar sig för att dom är lite för stora... Och höst = nystart. Men jag måste panikbanta för att ens bli i närheten av normalstor om jag ska hinna bli mindre till i höst.
Vad är era absolut bästa tips? Vilken mat ska jag sluta med? Ska jag bli vegetarian, äta efter någon diet? Det jobbiga är att jag VET att jag KAN gå ner i vikt, jag gick ner 15 kilo när jag hade anorexi, men nu känns allt bara omöjligt. Det bästa är att jag har tillgång till en våg, hos min pojkvän. Tycker ni att jag ska köpa en egen? När jag har blivit tillräckligt smal (delmål 53 kilo) då kan jag skaffa en ny blogg som inte är anonym.
Nu bloggar jag i smyg från min killes dator. Jag har ingen aning om hur man tar bort historiken dock, vet ni?! Förlåt för detta sjukt sluddriga inlägg. Saknar er, men känner mig så hemsk för att jag lämnat er, svikit er och dessutom gått upp 6 fettkilon.
Jag är inte borta, om du ens kommer ihåg mig haha. Jag har saknat ditt bloggande i alla fall. Har tänkt på dig flera gånger och undrat vart du tagit vägen :(
SvaraRaderaBtw, 64 kg är inte farligt. Jag gick upp från 58 kg till 66 kg. Nu är jag halvvägs tillbaka, väger 61,8 kg idag. Du går nog ned de där 6 kg på nolltid :)
Lycka till och kram!
Hur mår du annars? Om du tänker bort de där nya kilona? Det var så längesen du uppdaterade, jag hoppas du mår bra. Jag känner igen paniken. Jag måste också gå ner. Massa massa. För annars är jag inte värd att leva på riktigt, att göra sånt jag drömmer om, att vara glad. Det är idiotiskt att tänka så. Jag bara väntar och väntar på något som ändå aldrig händer. Och anledningen till att det inte händer är för att jag är rädd. Men för vad? Jag är inte säker.
SvaraRaderaFörsök ta hand om dig. Kram
JAG bryr mig om dig vännen.
SvaraRaderaSv: Fina, jag väger typ samma som du (sen är ju jag tio centimeter kortare än dig..) just nu.. Måste verkligen ner, jag är helt grotesk verkligen. Vi måste börja kämpa igen, hamna på rätt spår! Vet bara inte hur :(
SvaraRadera